måndag 9 december 2013

Ett evolutionärt misstag med jävlar anamma.

Evolutionen, du nyckfulle skojare. Hur tänkte du när du slängde ihop kronan på verket, slängde på grädden på köpmoset, stack ned paraplyet i fuldrinken, klämde fast diademet på gamkärringen. Hur tänkte du när du skapade människan?

Människan - detta mästerverk till evolutionär miss. En mutant som av outgrundliga anledningar inte självdog direkt. Som med nöd och näppe klarar av ett par timmar utan skydd, kläder och verktyg och som ofta dör på kuppen när hon ska föra sina gener vidare. Klarar sig både moder och barn oskadd så måste läkekonsten och turen prisas. Mänskan är något så märkligt som en art som inte är riktigt skapad för fortplantning. Lyckas hon föra sina gener vidare så har hon producerat ett kolli som inte klarar sig en pisskvart utan de vuxna individernas ständiga assistens de första sisådär 15 åren. Så otroligt dumt. Så jag undrar: Evolutionen - Hur tänkte du där?

Människan är visserligen en ganska imponerande uppfinning det måste jag ge dig. Men det blev kanske inte som du hade tänkt? Lite som med dynamiten och kärnklyvningen. Intentionen var god men det blev inte riktigt bra ändå. Eller hade du bara bråttom? Slarvade du med detaljerna för att hinna färdigt till nästa kvartalsrapport? Var du allt för kåt på försäljningssiffor och utmärkelser? Eller hade du helt enkelt otur när du tänkte? Eller var du bara stressad eller vred och fyllesjuk? För Evolutionen, det finns så många idiotiska brister i din skapelse. Så många buggar, så många barnsjukdomar, så många Syntax Error, så oändligt många onödiga fel. Kanske borde det inte mer än rätt att du kallade tillbaka alla 6 miljarder exemplar för att kvalitetstesta dem en och en. Reparera det som går att reparera och kassera måndagsexemplaren.

Jag är hur som helst djupt imponerad att vår art existerar. Skröpliga, nakna, infektionskänsliga, halvdöva, närsynta och med ett luktsinne som knappt är värt att nämnas. Men den största missen är just den att vi inte riktigt är gjorda för att fortplanta oss. En stackars art som måste kämpa så förbannat hårt för att föröka sig och ändå inte ger upp förrän den har erövrat hela världen. Ett evolutionärt misstag med mycket jävlar anamma. Lika envisa som insekterna bara det att insekterna har det lite lättare för sig. Har ni någonsin hört tals om en spyfluga med förlossningsskador?

Många människor kämpar i åratal för att föra sina gener vidare med den bilogiska klockan som ett ständigt hot och var och varannan moder och var och varannan unge hade inte överlevt om det inte vore för läkekonsten. Det är ju så otroligt korkat. Att avkomman liksom inte riktigt passar i det hål det ska pressas igenom. Så dumt att man nästan börjar tro att det måste ligga någon kvinnohatande gud bakom det hela. Och de som överlever pärsen att klämma ut en avkomma får ofta svåra skador. Hur i helvete tänkte evolutionen där? Nej evolutionen måste ha varit full när han tänkte ut förlossningsapparaturen (och ja det bara måste ha varit en han, eller möjligtvis en masochist). Någon feminist var hen i alla fall inte.

Nej någon hjälp från evolutionen kan vi inte hoppas på så vi får ta saken i egna händer - som vanligt. I år går Musikhjälpen till att öka oddsen för överlevnad för gravida kvinnor i fattiga länder. Jag tänker önska Köppöbävisan "fån't ja en körv så huppä ja i älva i Köppäbä". Det var länge sen de spelade den på radion.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar