Det lynniga och ouppnåeliga kvinnoidealet

Besattheten av kvinnans kropp och kvinnans kroppsdelar förändras över tid och exakt hur kvinnans kroppsdelarna ska se ut förändras också över tid. Vad som dock inte förändras är besattheten. På 90-talet var det största möjliga byst som gällde, tyvärr inte alls till glädje för de kvinnor som naturligt var beskaffade med stora bröst, för stora bröst innebär ofta att man även är lite större överlag och det fick man absolut inte vara, nej det var gigantiska bröst kombinerat med getingmidja och långa snygga ben som gällde. Och tyngdlagen togs det ingen hänsyn till. Stora tunga bröst har en förmåga att av sin egen tyngd dras nedåt mot marken nämligen. Men det var inte ok. Nej stora runda och rakt ut stående bröst med bröstvårtor med ständig "ståfräs" var det man skulle ha. Få förunnat naturligtvis att se ut så men det kunde ordnas med diverse lyft och inplantat. 

                                                                                                 

Nu är det istället rumpan som ska vara så stor och fyllig som möjligt utan att resten av kroppen är stor och fyllig, naturligtvis. Så kallade big size modeller som ska representera större kvinnor är alltid stora över byst, rumpa och eventuellt lår, dock har de nästan alltid en väl markerad midja och en platt mage och en snygg rygg befriad från lovehandles.



Kim Kardashian och hennes beryktade bakdel.
Eller mer korrekt uttryckt:
Den beryktade bakdelen och Kim Kardashian. 

Tyvärr är det inte så som kvinnor av storlek large och extralarge vanligtvis ser ut. De kvinnor med tillsynes omöjliga kroppar som vi exponeras av överallt i tidningar, på tv, på reklambilder och på nätet gör nog inte den vanliga runda kvinnan ett dugg bättre till mods. Tvärtom påminns de än mer om vad de inte har och vad de har som är "fel". Kläder i större storlekar som ser ut att sitta så snyggt på de större modellerna sitter liksom inte riktigt lika bra på de kvinnor som drar dessa storlekar. Är man någorlunda proportionerligt byggd och inte har låtit operera sig så innebär en stor röv och stora bröst allt som oftast även feta lår och en mage som putar ut, precis som bröst och rumpa, det hänger liksom ihop. Precis som smala kvinnor ofta har lite mindre bröst och stuss. Det är svårt att få allt. Men allt ska vi ha, minsann. I alla fall om man ska leva upp till idealet. Och vem vill inte det? Idag representeras de "stora kvinnorna" av personer som Kim Kardashian. Jag tror tyvärr inte att majoriteten av de överviktiga kvinnorna kan identifiera sig med henne och hennes rumpa.

Det är sannerligen inte lätt att leva upp till de för tillfället rådande idealet för ska du göra det måste du hela tiden uppdatera dig med nya operationer och implantat som ska stoppas in och tas ut beroende på vad som för stunden anses vara det mest kvinnligt optimala. Ibland ska kvinnorna vara så slanka och androgyna som möjligt. Tidvis ska kvinnan se ut som ett levande lik.



                    

Och just som du har lyckats svälta dig nästan till döds och bantat bort alla dina kvinnliga attribut så ska du som på en handvändning plötsligt vara extremt kurvig, med stor rumpa och byst. Förutom själva kroppen så gäller det att hänga med i hår-, läpp- smink- och nagelmodet. Nu är det överdekorerade fejknaglar som helst ska fixas på salong, sprutor i läpparna, kolsvarta överdrivna ögonbryn och löshår som gäller (ungefär samma trend som gällde i mitten av 90-talet alltså, inget nytt under solen) och ja givetvis superjeans som pushar upp rumpan, speciella trosor och strumpbyxor som också pushar upp rumpan, det finns t.o.m. trosor med fyllning för att det ska se ut som rumpan är fylligare, putigare och mer perfekt. Ja för de som inte har råd att göra ett implantat i skinkorna alltså.

Och på det här ska man förstås ha push-up bh och stay-in korsett. Jag som har en ganska fyllig rumpa är för ovanlighetens skull lite inne alltså. Mina smala läppar, grova hästtjejsöverkropp, korta naglar, trasiga nagelband, grova mocka-skit-händer, korta ben och korta hår är dock helt ute. Och jag tänker inte göra något åt det. Så det så! Jag har blivit utsatt för påtryckningar om att jag borde spara ut mina lockar för att se mer korrekt kvinnlig ut och jag har till och med fått höra att jag borde raka armarna! Alla människor har hår på armarna och jag tycker inte alls att mitt hår är uppseendeväckande på något vis men ska man vara en "riktig" tjej så ska man vara helrakad tydligen och ha långt blond löshår, lösnaglar och vara spraytannad. Nån jävla måtta får det vara. Aldrig att jag helrakar min kropp. Det är ju fullständigt befängt. Jag tycker synd om de tjejer som känner sig nödgade att göra det. Hur som helst, det är ingen idé att försöka anpassa sig till det tillfälliga modet för rätt vad det är vänder trendvinden och allt det som idag anses som det absolut mest kvinnliga och snygga är ute. Så håll ut tjejer! Det finns en tid för de flesta av oss men den tid då just din egen kroppsform är inne kan tyvärr vara under en väldigt kort period, så det gäller att njuta de månader eller få år man får under en livstid då man kan känna att man faktiskt ser rätt ut. Men vissa kroppsformer blir nog aldrig riktigt inne igen. Kanske om 1000 år när vi har konsumerat upp alla naturresurser och det är ren lyx att ha hull på kroppen så kommer fetman att vara idealet. Då kanske det igen blir ett ideal att lyckas bli lika fet som den kvinnliga avbilden tillika världens förmodligen äldsta skulptur. Den ca 35000 år gamla skulpturen av en kvinna med enorma kvinnliga attribut som byst, stuss, lår och sköte. Tyvärr kommer det idealet då kännas lika ouppnåeligt som dagens ideal då fetma kommer vara få förunnat. För det är alltid det som är svårast att uppnå som är det mest attraktiva. På 1800-talet då de allra flesta arbetade fysiskt utomhus var det inne att vara så blek som möjligt och att ha närmast oanvända, släta frökenfingrar och en allt annat än muskulös och atletisk kropp. Nu för tiden då de flesta arbetar på kontor och de är få förunnat att ha tid att vistas utomhus medans solen lyser är det trendigt att vara så solbränd och vältränad som möjligt. Vi gör det sannerligen inte lätt för oss den saken är säker. Slutsats: slappna av och vänta tills just ditt utseende blir trendigt. Och blir det inte det så får man försöka kompensera med en trevlig personlighet. Man får ta dem på charmen helt enkelt. Så har jag alltid jobbat och det fungerar förvånansvärt bra. En sak är i alla fall säkert - att skämmas för sin kropp och sitt utseende är inte och har aldrig varit och kommer nog aldrig att vara sexigt.

Ich liebe Ananas

Vad som är kul för den ene kan vara en långsam död för den andre. Jag tycker till exempel att partiledardebatter, Radiopsykologen, radioreportage om någon liten larv eller uggla och Fråga doktorn är rätt underhållande. Det tycker inte alla andra har jag märkt. I alla fall så verkar folk i allmänhet inte tycka att det är bra underhållning på en förfest. Istället för musik går P1 eller regeringskansliets webb-tv varm i bakgrunden hemma hos mig. Och så undrar jag varför ingen vill komma på fest.

Fast då och då bryter jag av med lite gangsta rap eller Die Antwoord eller varför inte äkta kvalitetsmusik som Remmi Demmi Boys "Ich liebe Ananas" (sök efter den på Youtube - ni kommer älska eller eller hata den, förmodligen hata). Jag har faktiskt Spotify men orka. Glömt lösenordet och har liksom inte känt behovet av att fixa det. Ja jag kan faktiskt leva utan musik. I bilen är det nästan ett måste att lyssna på musik men annars klarar jag mig ganska bra. Det är kul att röja på ett dansgolv och musik för att komma i rätt stämning på kalas är fint men jag tycker ändå att musik är lite överskattat. Dessutom är sångtexterna ofta så otroligt korkade. Som den där omåttligt populära Bruno Mars (vad är det som är så speciellt med honom?) som sjunger: Jag skulle fånga en granat för dig. Lägga min hand på ett knivblad för dig. Jag skulle hoppa framför ett tåg för dig. Ta en kula rakt genom min hjärna osv. Och så är han ledsen för att tjejen i fråga inte vill göra samma sak för honom.  Asså man kan liksom inte begära att folk ska ta en granat som lyra för någon. Och vad är syftet liksom? Verkar skitdumt kan jag tycka. Att dö för någon annan så att den personen kan leva vidare med dåligt samvete och bilden av en splashad före detta partner framför en i resten av sitt liv. Sånt där stör jag mig på. Då föredrar jag folk som sjunger att de älskar ananas och liksom inte låtsas vara seriösa. Och vem älskar inte ananas förresten? Säga vad man vill om Remmi Demmi Boys och Die Antwoord men de är inte pretto i alla fall (ok Die Antwoords val att kalla sig just Svaret är hyfsat pretto men om man bortser från det). Sen kan jag tycka att det är osmakligt när barn sjunger om saker som de inte ska behöva ha så stor personlig erfarenhet av som kraschade och destruktiva förhållanden och otrohet. 16-åringar som sjunger djupa sånger om kärlek och att de ska bära sin älskling hem känns liksom inte riktigt äkta. Och när de massproducerar sådan låtar så blir man lite orolig över hur många kärleksförhållanden som 16-åringen ifråga har hunnit med sin ringa ålder till trots. Låtar som handlar om att skaka rumpa har jag större respekt för. Alternativt texter som faktiskt på riktigt kommer ifrån hjärtat och som är djupa utan att vara så jävla pretto.

Och så hoppar vi hejvilt till något helt annat. Hörde om att brittiska forskare har kommit fram till att för stor konumtion av mjölk inte är bra för hälsan. Det kan vara direkt dödligt i längden och leder, till  motsats till vad många tror, till benskörhet. Det är bara vi svenskar som är lite eljest på den punkten, när det gäller att hiva i oss vätska som kommer i från kors ljuver. Det är ju ganska absurt när man tänker efter och eftersom det innehåller animaliskt fett så säger det ju sig självt att det inte är helt och hållet nyttigt. Själv konsumerar jag onödigt mycket mjölkprodukter men jag tycker om att ha det i kaffet men det blir nog inte mer än en liter i veckan. Fast nu har jag börjar äta gröt till frukost och havregrynsgröt är ju tyvärr oätbart utan kall mjölk. Jag har provat med havremjölk men tro mig havregrynsgröt med havredryck är liksom lite väl mycket havre. Hur som helst aporopå mjölk kom jag att tänka på kor och djurhållning. Och att en del svenska djur tvingas stå uppbundna med en minimal rörelsefrihet kom jag att tänka på Auschwitz. Det gamla förintelselägret hade som en av alla straff att stå inklämd 4 personer på en yta stor som en telefonhytt (ni som inte är tillräckligt gamla för att minnas hur en telefonhytt ser ut så kan jag berätta att de är trånga för bara en person), lite som korna har det alltså.

Jag har varit där. I Auswitz alltså. Sen kan man fråga sig varför man åker till Auschwitz. Det är inte direkt kul. Kanske var det de där nynazisterna vi träffade i Västerås som påminde mig om allt jävulskap som mänskligheten har hittat på och fick mig att vilja se det med egna ögon för att fatta att det är sant och inte ett hittepå som en del nassar hävdar. Jag var tvungen att plåga mig att se den brutala verkligheten i ögat. Kanske var det också lite på grund av nazisterna som tagit plats i finrummen nere i Europa. Och en del av dem polacker, trots att det var just i det landet som många av vidrigheterna ägde rum, hur kan människan glömma så fort? Eller kanske var det helt enkelt för att plåga mig som jag ville åka dit. Och plågas gjorde jag. Jag förundrades och äcklades över de ryska turister som glättigt tog foton på avskyvärdheterna (trots fotoförbud) och lyssnade till den fasansfulla historien om denna dödens plats utan tårade ögat. Ryssar är inte kända för att omhulda judendomen direkt. Faktiskt var de ganska flitiga på att ha ihjäl judar också samtidigt som nazisterna begick sina mord. Ibland så var det så att när tyskarna trängde in i Sovjet och de delar av militären som var underställda SS och hade som specialuppdrag att begå folkmord påbörjade sitt arbete så var sovjeterna redan i full färd med att ha ihjäl judar och alla andra enligt Stalin och hans logik störande element. Hur som helst jag grinade efter 5 minuter i Auschwitz. Jag kunde inte sluta fundera på om nynazisterna skulle kunna besöka denna plats utan att vekna. Eller skulle de hånle? Sådana saker funderar jag på. Och universum. Jag borde tänka på mer begripliga saker. Som hur en tv fungerar eller något annat världsligt. Men jag tänker på de tonvis av avskuret hår som ligger i montrar, åt gaskammare och medicinska experiment. Det är svårt att förstå hur någon kan vara så trasig. Och ändå var det och är det så många som är så trasiga. Eller var de så trasiga? Inte från början kanske. I en annan tid i ett annat samhälle hade Dr Megele kanske varit en helt vanlig läkare och Himmler en medioker och tråkig byråkrat eller bonde som han först ville bli. Tänk vad sammanträffanden kan leda till. Så många som har varit hela men blivit paj av krig. Det är så svårt att förstå. Så oerhört obegripligt. Som universum. Helt och hållet ofattbart. Det gör mig galen.