Vad som är kul för den ene kan vara en långsam död för den andre. Jag tycker till exempel att partiledardebatter, Radiopsykologen, radioreportage om någon liten larv eller uggla och Fråga doktorn är rätt underhållande. Det tycker inte alla andra har jag märkt. I alla fall så verkar folk i allmänhet inte tycka att det är bra underhållning på en förfest. Istället för musik går P1 eller regeringskansliets webb-tv varm i bakgrunden hemma hos mig. Och så undrar jag varför ingen vill komma på fest.
Fast då och då bryter jag av med lite gangsta rap eller Die Antwoord eller varför inte äkta kvalitetsmusik som Remmi Demmi Boys "Ich liebe Ananas" (sök efter den på Youtube - ni kommer älska eller eller hata den, förmodligen hata). Jag har faktiskt Spotify men orka. Glömt lösenordet och har liksom inte känt behovet av att fixa det. Ja jag kan faktiskt leva utan musik. I bilen är det nästan ett måste att lyssna på musik men annars klarar jag mig ganska bra. Det är kul att röja på ett dansgolv och musik för att komma i rätt stämning på kalas är fint men jag tycker ändå att musik är lite överskattat. Dessutom är sångtexterna ofta så otroligt korkade. Som den där omåttligt populära Bruno Mars (vad är det som är så speciellt med honom?) som sjunger: Jag skulle fånga en granat för dig. Lägga min hand på ett knivblad för dig. Jag skulle hoppa framför ett tåg för dig. Ta en kula rakt genom min hjärna osv. Och så är han ledsen för att tjejen i fråga inte vill göra samma sak för honom. Asså man kan liksom inte begära att folk ska ta en granat som lyra för någon. Och vad är syftet liksom? Verkar skitdumt kan jag tycka. Att dö för någon annan så att den personen kan leva vidare med dåligt samvete och bilden av en splashad före detta partner framför en i resten av sitt liv. Sånt där stör jag mig på. Då föredrar jag folk som sjunger att de älskar ananas och liksom inte låtsas vara seriösa. Och vem älskar inte ananas förresten? Säga vad man vill om Remmi Demmi Boys och Die Antwoord men de är inte pretto i alla fall (ok Die Antwoords val att kalla sig just Svaret är hyfsat pretto men om man bortser från det). Sen kan jag tycka att det är osmakligt när barn sjunger om saker som de inte ska behöva ha så stor personlig erfarenhet av som kraschade och destruktiva förhållanden och otrohet. 16-åringar som sjunger djupa sånger om kärlek och att de ska bära sin älskling hem känns liksom inte riktigt äkta. Och när de massproducerar sådan låtar så blir man lite orolig över hur många kärleksförhållanden som 16-åringen ifråga har hunnit med sin ringa ålder till trots. Låtar som handlar om att skaka rumpa har jag större respekt för. Alternativt texter som faktiskt på riktigt kommer ifrån hjärtat och som är djupa utan att vara så jävla pretto.
Och så hoppar vi hejvilt till något helt annat. Hörde om att brittiska forskare har kommit fram till att för stor konumtion av mjölk inte är bra för hälsan. Det kan vara direkt dödligt i längden och leder, till motsats till vad många tror, till benskörhet. Det är bara vi svenskar som är lite eljest på den punkten, när det gäller att hiva i oss vätska som kommer i från kors ljuver. Det är ju ganska absurt när man tänker efter och eftersom det innehåller animaliskt fett så säger det ju sig självt att det inte är helt och hållet nyttigt. Själv konsumerar jag onödigt mycket mjölkprodukter men jag tycker om att ha det i kaffet men det blir nog inte mer än en liter i veckan. Fast nu har jag börjar äta gröt till frukost och havregrynsgröt är ju tyvärr oätbart utan kall mjölk. Jag har provat med havremjölk men tro mig havregrynsgröt med havredryck är liksom lite väl mycket havre. Hur som helst aporopå mjölk kom jag att tänka på kor och djurhållning. Och att en del svenska djur tvingas stå uppbundna med en minimal rörelsefrihet kom jag att tänka på Auschwitz. Det gamla förintelselägret hade som en av alla straff att stå inklämd 4 personer på en yta stor som en telefonhytt (ni som inte är tillräckligt gamla för att minnas hur en telefonhytt ser ut så kan jag berätta att de är trånga för bara en person), lite som korna har det alltså.
Jag har varit där. I Auswitz alltså. Sen kan man fråga sig varför man åker till Auschwitz. Det är inte direkt kul. Kanske var det de där nynazisterna vi träffade i Västerås som påminde mig om allt jävulskap som mänskligheten har hittat på och fick mig att vilja se det med egna ögon för att fatta att det är sant och inte ett hittepå som en del nassar hävdar. Jag var tvungen att plåga mig att se den brutala verkligheten i ögat. Kanske var det också lite på grund av nazisterna som tagit plats i finrummen nere i Europa. Och en del av dem polacker, trots att det var just i det landet som många av vidrigheterna ägde rum, hur kan människan glömma så fort? Eller kanske var det helt enkelt för att plåga mig som jag ville åka dit. Och plågas gjorde jag. Jag förundrades och äcklades över de ryska turister som glättigt tog foton på avskyvärdheterna (trots fotoförbud) och lyssnade till den fasansfulla historien om denna dödens plats utan tårade ögat. Ryssar är inte kända för att omhulda judendomen direkt. Faktiskt var de ganska flitiga på att ha ihjäl judar också samtidigt som nazisterna begick sina mord. Ibland så var det så att när tyskarna trängde in i Sovjet och de delar av militären som var underställda SS och hade som specialuppdrag att begå folkmord påbörjade sitt arbete så var sovjeterna redan i full färd med att ha ihjäl judar och alla andra enligt Stalin och hans logik störande element. Hur som helst jag grinade efter 5 minuter i Auschwitz. Jag kunde inte sluta fundera på om nynazisterna skulle kunna besöka denna plats utan att vekna. Eller skulle de hånle? Sådana saker funderar jag på. Och universum. Jag borde tänka på mer begripliga saker. Som hur en tv fungerar eller något annat världsligt. Men jag tänker på de tonvis av avskuret hår som ligger i montrar, åt gaskammare och medicinska experiment. Det är svårt att förstå hur någon kan vara så trasig. Och ändå var det och är det så många som är så trasiga. Eller var de så trasiga? Inte från början kanske. I en annan tid i ett annat samhälle hade Dr Megele kanske varit en helt vanlig läkare och Himmler en medioker och tråkig byråkrat eller bonde som han först ville bli. Tänk vad sammanträffanden kan leda till. Så många som har varit hela men blivit paj av krig. Det är så svårt att förstå. Så oerhört obegripligt. Som universum. Helt och hållet ofattbart. Det gör mig galen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar