måndag 2 december 2013

Dinosaurier och andra skräcködlor.

Ordet dinosaurie används slarvigt för att säga att någon eller något inte har förmågan att anpassa sig. Att man inte har hängt med och inte är livskraftig. Men dinosaurierna härskade på jorden i 160 miljoner år och överlevde naturkatastrofer, enorma klimatförändringar och att hela kontanter flyttade på sig. Gör om det om du kan!

Människan har funnits i ynka 100-200000 år. Så lite ödmjukhet vore på sin på sin plats. Överlever vi i en miljon år gör vi det bra med tanke på vår fantastiska förmåga att ta död på oss själva och allt omkring oss. Dinosaurierna är förresten inte utdöda tror jag - likheten mellan en kyckling och en T.rex är slående. Kanske är det dinosaurier vi föder upp och äter. Och kanske bara väntar de på det rätta tillfället att ta över jorden en gång för alla. Det blir lite som i Duglas Adams Liftarens guide till galaxen när delfinerna plötsligt (i alla fall från människans synvinkel) simmar upp i atmosfären och säger So Long, Thanks For All the Fish - det blir fåglarna som gör det istället. Förutom att de inte drar. De bara ser till att ta över världsherraväldet igen. Återtar sin tron. Det är ju inte mer än rätt kan jag tycka. Då blir det vi som sitter i burar och göds upp till feta små godbitar. Mänskligheten kanske bara är en parentes under den annars dinosauriehärskande oändligheten.

Apropå dinosaurier så såg jag ett program om den där ön på andra sidan världen - Australien. Där kryllar det av dinosaurier. I alla fall dinosaurielika monster. Miljön i Australien känns ungefär lika fientlig som på kritatiden. Ett felsteg och du blir någons lunch. Det väntar ingen Tyrannosaurus bakom varje träd men väl giftormar, giftspindlar, reptiler av alla upptänkliga slag, skorpioner, jättemyror, giftpaddor, arga kängurur, fulla solbrända surfarslynglar och mäniskoätande koalor... eller ja kanske inte det där sista men det skulle kunna hända (ge evolutionen några miljoner år bara) och vågar man stoppa ned en stortå i vattnet blir man genast attackerad av krokodiler, vattenormar, hajar och giftmaneter. Ett extremt ogästvänligt ställe helt enkelt. Inte mycket värre än på T-rex tid. Och där bor människor, dessutom het frivilligt nuförtiden. Allt jävulskap har samlats och överlevt på den där gudsförgätna ön. Där lever och frodas dom som aldrig förr. Människorna där verkar också lite dinosaurieaktiga av sig. Kanske en nödvändighet för överlevnad. De gör ett minst sagt bonnigt intryck. Stövlar omkring och spelar Rambo eller lever i symbios med naturen och pratar mumbojumbo eller sitter i skuggan någonstans passiviserade av det nedärvda minnet av förtryck för 200 år sedan, förbittrade och förgiftade av sprit och knark. En smula generalisering måste man väl få kosta på sig? Ja rent jävla skitsnack och ont förtal kanske någon tycker. Låt gå för det. Jag brukar slänga skit på svenskarna och amerikanerna är så lätta att driva med att det knappt är roligt längre. Öppet mål. Så låt oss håna australiensarna lite grann. En gemensam fiende eller pajas livar alltid upp. Och de bor ju så vansinnigt långt bort så att det nästan måste vara ok att förtala dom. I Indien har man idolbilder på Hitler. De kommer undan med det eftersom de bor så långt ifrån Europa och som alla vet så blir globala viskningslekar som de blir. Hitler blev efter några hundra mil en hyvens kille helt enkelt. För övrigt så skulle jag älska att få upptäcka Australien med alla dess dinosaurielika djur och människor. Så någon aussiehatare är jag inte. Jag är ju dessutom så gott som stammis på stans aussipub - Captain Cook. Men varför i hela friden ska de äta stekt ägg och saltgurka till burgaren?

Hur som helst så är australiensarna fascinerande. De har liksom anpassat sig till dinosaurierna runt omkring sig istället för att tygla dem som vi civiliserade européer gör. Här i Europa föredrar vi en engelsk park framför ett krokodilträsk. Australiensarna dras med 100000 saltvattenkrokodiler och i Sverige vågar vi knappt plocka svamp på grund av de 385 vargarna som finns i HELA Skandinavien (flertalet dock i Sverige). Skulle Sverige ha förhållandesvis lika mycket varg som Australien har saltvattenkrokodiler skulle vi ha drygt 5850 vargar. Fast det är en dålig jämförelse för saltvattenkrokodiler mumsar urskiljningslöst på människor och vad helst annat som serveras. Vargen däremot har inte dödat en människa i Sverige sedan 1820-talet (om vi bortser från incidenten på Kolmårdens djurpark 2012).

Är hon en satans vargkramerska nu också?! Typisk stadsbo att komma här å komma! Hon begrip ju ingenting! Nej inte mycket begriper jag om renskötsel och inte heller är jag någon vargkramare. Jag tror på det hela taget att det är väldigt dumt att försöka krama en varg. Jag kramar hellre på sådant som vill bli kramat. Som Rolf (katt) till exempel. Jag tycker bara att det är intressant att levnadsvillkoren ser väldigt olika ut på olika platser i världen. Och omgivingen formar människan hur mycket vi än försöker att tyglar den. Vi är så förbannat bortklemade av moder jord här uppe i norr. Inga giftspindlar på toaletten, boaormar på altanen, krokodiler vid bryggan och kackerlackor i köksskåpet. Eller så har vi bara lyckats tygla vildmarken bättre än vad australiensarna har.

Men bara för att vi inte dras med krokodiler och insekter från hell så betyder inte det att vi svenskar inte är drabbade av skräcködlor. Nej skräcködlor av båda kön finns det gott om. Problemet är att det aldrig är jaktsäsong. Man får inte ens försöka hålla nere bestånden till rimliga gränser, för att upprätthålla balans mellan predatorer och bytesdjur. Skräcködlorna härjar fritt i debattprogram och i tv-soffor, på arbetsplatser, vd-positioner och i kön på ICA. Vad säger jaktförbundet om det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar