Idag höll åtminstone 2 tonåringar på att stryka med när jag var ute och körde bil. Jag är inte den mest talangfulla bilförare, det medges, men jag är inte helt värdelös heller (som bevis har jag faktiskt ett körkort och nej jag fick det inte i flingpaketet). Jag har i alla fall självinsikt nog att begripa att jag inte är kung på vägen som en del, eller kanske de flesta, bilförare (i synnerhet manliga) tror. Hur som helst så dök de där tonåringarna upp från ingenstans och traskade över gatan utan att se sig om och de var, naturligtvis, mörkklädda. Det är dumt eller smart beroende på om man vill dö ung eller inte. Men att gå å hoppas på att man blir överkörd verkar jobbigt på något vis. Bättre att hoppa framför tåget kan jag tycka. Då behöver man inte ens bry sig om att maskera sig i fyra nyanser av svart. Jag tror dock inte att dessa unga grabbar ville dö. De begrep nog inte bättre. Och det gjorde inte jag heller innan jag hade körkort. Man tror ju liksom att lysena på bilen gör att bilföraren ser allt. Men den här årstiden är mörkret så påtagligt och mäktigt att det äter upp ljuset från vilken strålkastare som helst. För mörkret äger november. Och människorna. Mörkret regerar, skrämmer och ställer till det.
Och vad gör vi då för att besegra mörkret? Tynger ner oss med blingbling, glada färger, startar upp en till reaktor på Forsmark (heja kärnkraften! eller nej så får man inte säga... öh heja solenergi menade jag förstås men just ja det finns ju ingen sol 6 månader om året, fan) och kör på vurstinglampor som bländar ända till Trondheim? Nej. Vi klär oss i mörkgrått, svart och eventuellt (men bara om det är fest) i matt bordeaux eller mörkt mossgrönt. Taktiken är att liksom ligga och lura i vassen. Smälta in i bakgrunden och smyga runt i mörkret på mörkrets villkor. Vi gömmer oss i murriga ulster, noppriga fleecejackor och gråa raggisar. Vi kapitulerar. Uthärdar, vänder andra kinden till. Gömmer oss i skuggorna. Väljer tyst diplomati istället för en redig pungspark. Så jävla svenskt alltså.
Nej för fan - dra på strålkastarna, varselvästarna, ta fram de chockrosa tröjorna ämnade åt den sommar som aldrig kommer, damma av de tokrandiga 80-talsbyxorna i 15 nyanser av neon. Tänd pannlamporna! Upp till kamp! Novemberhelvete - du ska dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar