Jag har ont lite överallt. Jag skulle behöva en helkroppslaserbehandling. Bortskämd som man är har vi en laserman i stallet. Det vill säga en snubbe som behandlar hästar med en lasermaskin. Och människor, om man ber snällt (och eventuellt lägger huvudet på sned eller bjuder på kaka). Men jag skulle vilja ha en egen laserman. En ständigt tillgänglig laserman som i tid och otid kunde lasra mina onda knän, rygg, ländrygg och nacke (och just nu även ett finger, lår, ljumskar, vader, fotleder och handleder). Men mest av allt skulle jag behöva lasra mitt huvud lite då och då. Men jag vet inte om det hjälper. Det är nog lättare att lasra muskelvärk och stukningar än kantstötta själar.
Hur som helst så var jag lite smått justerad efter torsdagens bravader på yogan och därför gick jag hela fredagen runt med ett grönt hästbandage på långfingret med tejp över så att det inte skulle bli blött. Jag liksom pekade, förvisso omdevetet, finger åt hela världen. Det är en sidoeffekt med ett tillfälligt stelopererat långfinger. Och jag gillade det. Det kändes bra. Kanske ska jag steloperera båda långfingrarna. Det gröna bandaget bröts elegant av med nött hallonrött nagellack. Det kan bli en trend.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar