Hjärtat slår extraslag av hopp och omöjliga önskningar. Ett helt nytt år med fantastiska möjligheter har börjat. Möjligheter som vi inte såg igår står nu plötsligt fullt synliga framför oss. Det som inte kunde göras igår kan göras idag. Det som inte blidde av förra året skall bli av i år. För vi är förändrade i grund och botten. Allt är förändrat. Vi är lite starkare, lite mer motiverade, lite mer arbetsvilliga, entusiastiska, smalare (i alla fall snart), klokare, tuffare och vänligare än igår. Vi ska vara lite mer effektiva på jobbet och visa de där framfötterna. Kanske till och med få den där befordran vi har väntat på i tre eller tio år. Slå näven i bordet. Få lönehöjning. Bli omtyckta och oumbärliga. 40 timmar i veckan ska vi slita hårt men med ett ständigt och stort vitt leende (för vitare tänder ska vi få). Vi ska säga jajamensan! och självklart! när chefen ber oss jobba över eller om vi vill ta oss an det där nya projektet.
Förutom att jobba (men vi kommer detta kommande år att älska våra jobb) och briljera minst 40 timmar i veckan ska vi få en mer meningsfull fritid. Vi ska få mer gjort samtidigt som vi ska vila mer. Vi ska bli färdiga med ombyggnationer och inredningsprojekt, vi ska träffa vännerna oftare, vi ska gå mer på bio, vi ska vara ute i naturen mer, vi ska åka till fjällen eller till värmen, vi ska ta skogspromenader, vi ska åka längdskidor, gymma, stretcha och yoga. Vi ska äta broccoli och mindre färdigmat. Vi ska prioritera att laga mat från grunden och vi ska handla mer ekologiskt. Och mitt i allt detta ska vi prioritera barnen mer. Vi ska läsa fler sagor, se fler av deras urtrista knattematcher och lyssna på deras naiva idéer och kärleksproblem. Vi ska hitta kärleken eller damma av den vi redan har. Vi ska visa sambon, särbon, vännerna, barnen, husdjuren, föräldrarna, grannarna, kollegorna, huset, lägenheten, stugan, böckerna, nagelbanden, hälsan och kärleken mer uppskattning. Ge dem alla mer av vår tid. Allt det ska vi göra i år. Detta fantastiska år 2014 då allt allt ska bli annorlunda. Då dygnets timmar kommer att vara fler eller timmarna gå långsammare eller då vi alla ska gå på speed.
Kalla mig pessimist. Själv kallar jag mig realist. Vi är idag samma gamla inbilska människor som vi var igår. Vi ljuger lika bra eller dåligt för oss själva idag som igår. Vi gör oss samma idiotiska och ibland lite dumgulliga illusioner igår som idag. För hoppet vänner - hoppet är näst efter enfalden det sista som lämnar oss. Och det är inget fel på det. Det är vackert.
Men i alla fall - lycka till med nyårslöftena.
Jag själv lovar ingenting. Idag är en dag precis som igår. I år är ett år precis som vilket år som helst. Men det är inte bara av ren och skär bitterhet som jag inte har några illusioner och nyårslöften. Jag finner det på något vis mer spännande att se på det nya året som ett oskrivet blad. Min kalender är tom. Inga datum är uppskrivna, inga löften är gjorda. Vad som helst kan hända. Jag låter det precis som förra året och året innan det bara hända. I efterhand kan jag summera året som har varit. Blev det bättre eller sämre än året innan? Ibland blir jag chockad eller rent av imponerad och ibland blir jag besviken. En gång har jag faktiskt haft ett nyårslöfte, eller två rättare sagt. Jag lovade mig själv att jag skulle dricka mer gott vin och ta fler varma bad. Jag tror jag höll det löftet.
Förra nyår var ett märkligt nyår på många sätt. Jag klev ut ur mitt skal på skakiga ben. Förvirrad och fullständigt och på riktigt livrädd. Jag dammade av stilettklackarna och sminket och drabbades återigen av världen som jag hade gömt mig från en tid. Världen - detta fruktasvärda och underbara ställe. Jag förvånades av att ingenting hade förändrats men ändå allting. En del av de vänner som höll om mig den natten stack en kniv i mitt hjärta några veckor senare. Det var ett märkligt år 2013. Och det började redan medans raketeran glödde på Östersunds vinterkrispiga himmel. Detta nyår fanns ingen vinterhimmel. I år var och är det höst i luften. Höst enligt meteorologernas definiton. Det blev ingen vinter. Men kanske kommer detta år, detta nya år, bjuda på fluffig nysnö och knastrande hårdsnö, gnistrande stjärnhimlar, frostinklädda träd och kall luft som biter i kinderna och luktar vinter. Den som lever får se.
När jag summerar det senaste året så kan jag konstatera att det var ungefär 100 % bättre än 2012. Även om det är en lång väg kvar till lyckan. Om lycka ens är möjligt. Att eftersträva lycka är kanske bara dumt och naivt. Jag vet inte. För ett år sedan stod jag i alla fall tom och rädd och på skakiga ben. Ett år senare har jag en häst, ett liv och några nya vänner. Och orden har börjat hitta tillbaka till mig och blanka timmar, veckor och månader har fått konturer. Men förlusterna överväger ännu vinsterna. Men någon dag kanske jag kommer att ha fått tillbaka alla minnen, alla ord, alla glädjeämnen, all framtidstro, allt hopp, all Karin tillbaka. Jag kämpar på med jämnmod och orkar knappt vara arg längre. Eller låtsas. Att låtsas är bland det jobbigast som finns.
Ni som tålmodigt och utan att blunda, utan att vända på klacken, utan att döma och utan att kräva har uthärdat att se en medmänniska skrikandes utan ord vilt kämpandes men med slappa armar sjunka ner i livets djupaste och mörkaste hörn, sett hen ge upp och vilja dö, sett hen gripa och finna halmstrån av hopp (kanske tack vare din blotta närvaro) och bevittnat hur hen med all kraft har försökt ta sig upp igen krampaktigt hållandes i halmstråt, snavat på slippriga stenar, bränt sina händer på flisiga repstumpar, tappat hoppet, tappat taget och ramlat ner på vassa stenar och en gyttjig botten i en kall grotta dit inget ljus når, sett hen med hens sista krafter återingen famla efter en sytråd till hopp för att återigen påbörja en mödosam klättring upp mot ljuset, ni som utan att blunda, vända på klacken, döma eller svika har sett det får en rejäl nyårskram av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar