Alla behöver vi en sekt.

Det var ett tag sen. Det är mycket nu. Och vad ska jag börja? Vad ska jag skriva om? Slutligen kom jag fram till att jag skiter i om jag har något att skriva om, det har jag fast det är så tråkiga saker så jag låter bli. Jag skriver något annat istället. Om allt och ingenting. T.ex. att det är trevligt att ha gäster i min lilla lägenhet. Vi är redan två som delar på en lägenhet på 54 kvadrat och över helgen har vi varit tre. Tess i soffan, jag i min lilla vrå bakom garderober med skjutdörrar och det lankesiska tyget som äntligen kom till användning och finbesöket från huvudstaden i Tess rum. Det är inte min gäst men det är som lite svårt att undvika varandra. Dessutom är hon duktig på att diska. Och så har de lagat god mat och bjudit på godsaker hela helgen. De gör indiskt från scratch utan färdiga kryddblandningar och lagar falafel och i dag vankas mudcake (vad nu det är - lerkaka?). Hur som helst det luktar vitlök och mina ögon rinner mest hela tiden eftersom jag är så förbaskat känslig mot gullök. Just nu står Jenny vid disken (hon vet sin plats) och jag äter chips och dricker morgonkaffet fast klockan är snart 11. Jenny kan få flytta in hon också om hon vill. Fast tre brudar som ska dela på en toalett - det kan bli problem. I morse fick jag hålla mig en timme.

Diskussionerna har gått varma, vi har bland annat diskuterat dilemmat föräldrar som inte vill att deras barn ska ta emot blod på grund av religiös övertygelse (Jehovas vittnen) och läkares och samhällets ansvar att se till barnens bästa. Individens rätt att bestämma över sitt eget liv (och sina barns) och läkarnas skyldighet att rädda liv. Ska man tvinga en 16-åring att ta emot blod? Eller gå emot föräldrarnas vilja att ge blod åt ett litet barn? Ska en ung förvirrad vuxen kunna vägra att ta emot blod och därför dö? Eller ska man skita i vad de säger, trycka i dem lugnande och sömnmedel och rädda deras unga liv varken de vill eller inte? Det är inte enkla frågor det där. Ja sådana saker diskuterar vi.

Och Åsa Waldaou (även kallad Krist brud) som efter förra veckan hos Skavlan mer än någonsin övertygade mig om att hon är en galenpanna och eventuellt även psykopat. Hennes ansiktuttryck och dåliga skådespeleri är slående likt Gunilla Perssons. Känns lite som när b-skådisarna i Glamour ska uttrycka stor upprördhet och sorg - det funkar liksom inte. Det är inte trovärdigt. Ska man låtsas känna saker som man inte känner är det bra om man gör det bra. Annars blir det bara jäkligt creepy. Men det positiva med dåliga sociopater är att de är lätta att avslöja. Gunilla är creepy och Krist brud minst lika obehaglig. Deras inträngande galna blickar har etsat sig fast. Jag drömmer mardrömmar. Jagad av Gunilla Persson och Krist brud. En riktig rysare. Jag får associationer till The shining. Åsa och Gunilla - de läskiga spöktvillingarna. Eller Jack Nicholson himself? Jag vet inte men jag ser lekheter mellan dessa damer och gestalterna i världshistoriens läskigaste film.

Lika som bär. Sångerskan, konstnären, teologen, ledaren och Jesus fru Åsa Waldaou och skådespelaren, sångerskan, journalisten, modellen och allkonstnären Gunilla Persson .

                                            De jäkligt obehagliga tvillingarna i The shining.

  

                                   Nog är fröknarna Gunilla och Krist brud lite lik Nicholson?

Vi pratade om att man kanske borde infiltrera Knutby församlingen. För att få veta sanningen. Det är tisdagsgudstjänsterna man vill åt. Det är där de visar sitt riktiga jag. Men bara församlingsmedlemmar är välkomna dessa kvällar. Synd att jag har hoppträning på tisdagskvällarna, annars vore det intressant att lyssna lite på dessa uppländska fanatiker. Men tisdagshoppningarna är också lite av en religiös upplevelse. Jag skulle inte gå så långt att påstå att vår begåvade ridlärare är en sektledare men lite sektlikt är det.

Alla behöver vi en sekt. Då är det bra att välja en snäll sekt.