"Vredet och spaken på pannan rör jag bara om pannan har stått stilla länge och jag snabbt vill ha varmvatten. Då stryps tillförseln av varmvatten till elementen. Men rör dom inte."
Första natten ensam i prästgården så går en säkring i pelletsbrännaren och jag vaknar med kall nästipp. Världen utanför de dubbla duntäckena var kall och ogästvänlig. Helst ville jag ligga kvar i sängen med bästa sängvärmaren missen Rolf och vänta på att problemet skulle lösas. Men nu fanns ingen mamma på plats att fixa biffen. Fan. Mamma hade gett mig mycket pedagogiska anvisningar hur jag skulle sköta panna och pelletsbrännare, hon hade till och med skrivit och ritat en skiss for dummies åt mig. Jag struntade att läsa anvisningarna och provade själv. Hur svårt kan det vara tänkte jag. Dessutom trodde jag mig minnas hur man skulle göra. Det gjorde jag inte. Naturligtvis inte. Trots mina försök lyste en lampa ilsket rött. Jag fick ge upp och motvilligt hämta beskrivningen. Jag gjorde som det stod att jag skulle göra och det fungerade. Uppspelt över att ha lyckats byta säkring, tömt det igenproppade röret på pellets, skottat pellets och dunkat igång brännaren tänkte jag att jag skulle göra den där eleganta lösningen som mamma gjorde för att lite snabbt få varmvatten till morgontvätten: nämligen att se till att det först å främst kommer ut varmvatten i kranarna för att sedan så småningom sätta igång tillförseln av varmvatten på elementen. Sagt och gjort. Jag vred åt det håll som kändes rätt (förmodligen åt vänster) på det gamla vredet och sedan hade jag ut spaken i det läge jag hade för mig att det skulle vara i.
Därefter drog jag iväg till Britt och hennes islandshästar och fick vara med på en turridning (att tölta är väldigt annorlunda all annan sorts ridning, undrar om jag kan lära Skippy det, det vore smidigt när man är lite bakis eller så, att liksom bara åka med). Efter ett antal timmar med frisk luft och med förvärrad förkylning och frusen in till märgen körde jag lite för snabbt hemåt i tron att jag skulle mötas av ett välkomnande och varmt hus. Så var inte fallet. Fan igen. Eller välkomnande var huset för moster Berit hade kommit och det är ju hur trevligt som helst men inte blev et varmare på elelementen för det. Drog upp ärmarna och begav mig ner i källaren. Vred på vredet igen men jag kunde inte komma ihåg åt vilket håll jag hade vridit det åt på morgonen och jag mindes heller inte vilket läge spaken ursprungligen hade stått i. Sedan dess har jag provat att vrida vred och ställa spak i olika lägen för att genom trial and error lista ut vilket läge som gör att det kommer ut värme på elementen. Med tanke på att det finns flera olika lägen att ställa både spaken och vredet i så blir det väldigt många möjliga alternativ. Jag funderade ett tag på att räkna ut vad jag hade för statistisk chans att lyckas men jag lät bli. Det blev som ni förstår många trial och många error och inte ett rätt. Idag var jag tvungen att belasta min nyopererade mor med att fråga hur fasiken jag skulle göra. Hördes en suck i telefonen. Han undrade förmodligen hur jag hade lyckats misslyckats med detta inte allt för svåra uppdrag: att inte röra spaken och vredet. Nu ska jag i alla fall förhoppningsvis kunna ta av mössan och minska ner tröjantalet lite grand till kvällen. Berit däremot går omkring med bara ben och bara armar medans jag har fodrade långisar, fleecebyxor, 5 tröjor, mössa och tofflor. Ja jag är väldigt frusen av mig. Och det är uppenbarligen inte moster Berit.
Och vad lär man sig av detta? Jag - förmodligen ingenting. Mamma - förmodligen att man aldrig ska säga rör inte. I alla fall inte till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar