I en rödgrön utopi i ett parallellt universum.

Tänkte jag skulle skriva ett inlägg helt på rim,

trots att hjärnan känns som lim.

Så kan det bli när man har alltför roligt har jag hört,

och med dagens ambition är det redan kört.

Det var något jag skulle göra men jag minns inte vad,

men nu har jag i alla fall skrivit en rad.

Så till något duger kanske ändå min hjärnsubstans,

den påminner mig om gårdagens heta diskussioner, groggar  och dans.

Att jag på håret behöll hedern i behåll,

och jag kände mig påhoppad från alla håll.

”Är du moderat?” Frågade någon argt,

klimatet kändes minst sagt kargt.

Jag ville svara att ja för fan jag är värsta sortens borgarbracka,

vore spännande att de dom  lacka.

Men festen hade knappt börjat och jag var lite skraj,

Att den frasen hade betytt good buy.

Så jag sa som det var att nej jag röstar inte på dom,

jag nämnde inte att till hösten kanske jag har tänkt om.

För jag börjar på allvar bli orolig för de röda och grönas fantasier,

naivitet, lögner, dogmer och hårklyverier.

Och det är lite märkligt när de som talar om tolerans,

inte vill ge någon med en annan åsikt en chans.

Det finns inga gråskalor i somligas värld,

de slänger sig med flåskler och tror att det är att vara lärd.

Men det mesta de säger är hörsägen och propaganda,

sådant de har blivit pådyvlade av andra.

Alla ska med - Sveriges generositet känner inga gränser,

Men vem fan ska producera våra varor och tjänster?

Vi ska ha bra skola, vård och omsorg, vägar och miljö,

för i vårt underbara land är ingen slö.

Alla arbetslösa kastar sig på hantverkarjobben och universitet.

För alla som bor eller vill bo i Sverige vill bidra, du vet.

Dessutom har i princip alla nyankomna precis den kompetens vi kräver,

till och med de stackare som inte kan tolka bokstäver.

Människor kostar pengar – både svennar  och de som är födda någon annanstans,

Att blunda för kostnaderna och konsekvenserna av vår politik leder ingenstans.

Sanningen är att det finns folk för allt,
Och det i sig är ganska ballt.

Det kommer hit mängder med ambitiösa, välutbildade  eldsjälar och idealister.
Men även fifflare, analfabeter, lögnare, sol-och-vårare, och ligister.

Att bara se problem är inte konstruktivt alls,

Men att hålla för öronen och blunda leder ingenstans alls.

Jag önskar också att jag levde i den grönröda utopin,
där alla är snälla och det inte finns några svin.

Jag önskar verkligen att det världen fanns,
kanske gör den det men det måste vara i ett universum någon annanstans.