Truckerkeps och rosa pumps.

Jag satt på en uteservering med mina rosa pumps med alldeles för hög och tunn klack för Östersunds kullerstensgator, billiga solbrillor av pilotmodell, nya jeans som smiter åt som ett andra skinn och en vit handväska. Allt tillsammans fick detta mig att känna mig alldeles vansinnigt elegant och frän. Just när jag satt där och kände mig flått utbrast min väninna "truckkeps och snus det är liksom du det Karin". What? Ursäkta mig! Jag är liksom vit handväska och rosa skor menade jag stött. Ja men det är inget fel med truckerkeps och snus - det är ju ashärligt, invände min väninna. Jag funderade en stund. Och jo keps brukar jag ju faktiskt gå omkring i fast bara till, i och från stallet men snus nej det är inte min melodi. Jag ska inte neka till att jag har försökt bli snusare vid ett par tillfällen men jag har varit hopplöst talanglös. Jag har svalt äcklig snussaft och kräkts. Som den där franska besökaren i studentkorridoren i Flogsta, som i sin iver att smälta in masskonsumerade lössnus och försvann, vi hittade honom ett halvt dygn senare sovandes i en dusch, vi skrattade rått. Och så där fast för cigg har jag heller aldrig blivit. Det blir aldrig någon nikotinist av mig vilket jag ibland är lite ledsen över för det vore ju så nice att ha en enkel lösning på alla problem. Ha en räddare i nöden liksom. Och framför allt blir man inte fet av nikotin. Men jag har mitt kaffe så jag får väl hålla till godo.

Hur som helst så menade min väninna alltså att jag är en skön lantis med truckerkeps när jag var fullt upptagen med att känna mig som den typ av människa som trivs bäst något överklädd på en fullsatt uteservering. Jag bestämde mig först för att hon hade fel för att en kort stund senare ändra mig. Jag kom med ett nöjt flin fram till att det går alldeles utmärkt att vara både en skön lantis med kepa och en brud med röda naglar och högklackat. Och en massa andra saker också. Man är komplex, oväntad, flerbottnad och så vidare. Det är fantastiskt och djupt störande på samma gång. Att den mänskliga naturen är så komplex gör det nämligen svårt att sätta in folk i fack. Och vi älskar fack. Utan fack blir det kaos.

Hur som helst så har samma person som tyckte att jag är en skön truckerkepsbrud, under hela den tid vi känt varandra, i nio månaders tid, trott att jag är halvpolack. Hennes besvikelse när hon för någon vecka sedan upptäckte att jag inte är det minsta lilla polsk var total och hon försäkte inte dölja sin besvikelse. Jag är också lite besviken över min ospännande bakgrund. Surahammar och Hallstahammar är inte så spännande, men vad gör man? Man får helt enkelt försöka göra sig spännande. Kompensera sin alldagliga bakgrund med personliga egenskaper. Heter man Svartenbrandt eller Wallenberg eller Bernadotte eller har en morsa som är rysk spion eller godsägare då är man liksom född spännande. Alla vi andra får göra oss spännande så gott vi kan.