Missbruket av ordet "ju" kan göra mig vansinnig. Ju kan ha flera betydelser (jag har för säkerhetsskull läst en C-uppsats i ämnet). Den vanligaste betydelsen är att ordet implicerar att det man berättar är något som den man talar med vet eller bör veta eller något som är allmänt känt, typ "jorden är ju rund", "köttbullar är ju inte en grönsak" eller "Takida är ju överskattade" osv. Saker som man tar för givet att den man talar med redan känner till.
Jag har irriterat mig på ju-missbruket i 7,5 år, det vill säga lika länge som jag har bott i Östersund. Nu är det mest irriterande men i början var det jobbigt på riktigt och skapade många missförstånd. Speciellt jobbigt var det när jag var ny på en arbetsplats. Varje gång någon sa något i stil med "du ska ju göra så här", "det är ju det där programmet som du ska använda" kände jag mig dum. Det här är alltså något jag bör veta tänkte jag. Jag har missat något! Jag har blivit akut senildement och glömt att jag redan har fått den här informationen tidigare! Allt för sent insåg jag att ju bara är ett utfyllnadsord här uppe, det används hela tiden och betyder för användaren ingenting. Problem uppstår dock när en jämtlänning kommunicerar med någon utanför republiken Jämtland. Jag vill en gång för alla klargöra det här: att använda ordet ju när man informerar någon som rimligtvis inte vet eller bör veta det man tänker berätta är drygt (såvida du med säkerhet inte vet att den du pratar med också delar uppfattningen om att ordet bara är ett utfyllnadsord), i synnerhet när man berättar för kunder att det ju är på det ena eller andra sättet eller att kunden ju har gjort fel enligt företagets egna interna regler, något som är omöjligt för en utomstående att veta. Det blir en uppläxande ton i samtalet och den man talar med får känslan av att hen har missat något hen bör känna till. I andra sammanhang blir det bara konstigt. Som när någon som man träffar för första gången börjar berätta att hens morsa ju gillar Hem till gården, att hen ju har en fjällstuga och att deras hund ju heter Rufus. Man undrar om människan på fullt allvar tror att hens liv och leverne tillhör allmänbildningen alternativt att hens liv och leverne faktiskt tillhör allmänbildningen (är det en superkändis jag pratar med?) eller att hen tror att hen redan har berättat det här tidigare eller att hen faktiskt har berättat det här tidigare och att man själv har fått en blackout eller att hen bara är skum. Hur som helst det blir inte bra.
"Ja men kunderna ska ju inte kontakta oss den vägen" får man alltid som svar av en viss organisations östersundskontor när man upplyser dem att det är någon som har sökt en viss person på deras arbetsplats upprepade gånger (i vissa fall i månader) genom att ringa just det nummer de själva har angett. Växeln kopplar då kunden till den person de söker, i alla fall är det det kunden tror. I själva verket hamnar de hos en låtsastelefonsvarare och utan att veta om att de ju borde veta att det är just en låtsastelefonsvarare så lämnar de naturligtvis ett meddelande. Men ingen ringer tillbaka. Så man gör om proceduren efter några dagar. Denna gång blir de eventuellt kopplad till en annan persons låtsastelefonsvarare.
Saken är den att enligt denna organisations interna regler så får inte kunder eller omvärld söka enskilda personer. Så ringer man dem på det nummer de själva har angett och via deras växel söker den person som har skrivit under det papper man håller i handen alternativt det mejl man har fått så borde man rimligtvis begripa att man blir kopplad till en låtsastelefon och en låtsassvarare ju. Allt ska ju gå via en specifik avdelning nämligen. Denna avdelning skall sedan be den person man söker att återkoppla till kunden, fast helst inte, för arbetar man för den här arbetsgivaren skall man så långt som möjligt undvika kontakt med kunder/klienter/allmänhet. Och det här ska alltså resten av världen bara veta. Jag har framfört det ologiska i deras resonemang ett flertal tillfällen. Jag menar ringer man dit, ber att få tala med en viss person och får till svar "javisst jag kopplar dig till hen" så tror man ju att man faktiskt blir kopplad till personen i fråga och inte ut i ett ingenting. Men varje gång jag framför det får jag samma svar upprapat: "Kunderna ska ju inte kontakta oss den vägen". Det här är service när den är som bäst. Ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar