För som Kenta skrev...
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida
Fast det är en sanning med modifikation. Jag mår inte så bra. Känner mig slut som artist trots att jag i princip varit på vilohem hemma i Uppland. Jäkla återkommande förkylningar som jag aldrig blir av med och i natt drömde jag den längsta drömmen ever. Även när jag vaknade och somnade om så fortsatte drömmen. Jag hade cancer i magen. Det var obehagligt verklighetstroget. Jag har haft magknip i några dagar från och till. I drömmen så gick jag efter veckors plågor till Hälsocentralen. De tog mig inte på allvar (mycket realistiskt). Jag gick tillbaka gång på gång.
Till slut gjorde de en riktig undersökning. Det hade då gått så långt att det inte ens gick att operera. Jag fick prognosen att jag skulle leva i 4 månader. Jag försökte kontakta alla människor jag känner för jag ville hinna träffa så många som möjligt. Jag ville hinna resa, jag ville hinna ha massa fester, jag ville umgås med alla jag tycker om jag ville älska men jag fick inte till det. Samtidigt försökte jag på egen hand få tag på mer kompetenta läkare. Tiden rann ur mina händer och jag grät och grät. Det var en fruktansvärd dröm och jag vet exakt var huvudtumören satt - under revbenen på vänster sida. Nu får vi väl hoppas att detta inte var en profetia.
Men jag hade inte tänkt att skriva något långrandigt om vad som har hänt och händer i mitt liv utan jag tänkte istället ge mig in i ett resonemang med mig själv. Något jag ägnar mig åt nästan varje vaken minut, vilket på det stora hela är ganska tröttsamt, dels för att svaren ibland blir en smula förutsägbara och dels för att det får mig på villovägar när jag egentligen hade tänkt att göra något helt annat.
Som nu. Jag hade egentligen inte tänkt att sitta här och skriva. Jag hade tänkt städa. Jag har varit hemma drygt 2,5 dygn och på den tiden har min lägenhet förvandlats till en knarkarkvart. Inte i bokstavlig mening men det ser ut som en knarkarkvart. Fast i ärlighetens namn har jag löjligt lite erfarenhet av knarkarkvartar så jag vet egentligen inte om det ser ut som en sådan. Jag kan i alla fall konstatera att jag har lyckats spräcka ett glas med toalettlocket (ja det är möjligt), jag hade ställt en öl på ett idiotiskt ställe i kylen så den for ut när en vän skulle öppna kylen så det är lite klibbigt av öl och stickigt av glaskross i köket, min överfulla resväska liksom exploderade när jag öppnade den, det var som att öppna en skakad cola. Allting liksom expanderade. Ibland tycker jag att mina förehavanden och mina ting tycks följa en helt egen logik och helt egna naturlagar. Som min bil. Jag har utvecklat viss talang för att vänta med att tanka så länge som det i huvud taget går innan soppatorsken blir ett faktum. Mitt tidigare rekord var 49,97 liter. Det är alltså så mycket som jag kunde tanka i min 50-liters tank. Den gången var jag jävligt nervös. Skulle jag ta mig upp för den lilla uppfartsbackan till OKQ8? När jag väl kom fram var alla pumpar upptagna. Jag vågade inte stänga av motorn för då skulle jag nog inte kunna starta men samtidigt vågade jag inte låta den gå på tomgång. Hur som helst, jag lyckades på håret.
Mitt nya rekord förtjänar ett Nobelpris. Jag fick i 50,23 liter. Min bil hade alltså minus 0,23 liter i tanken. Bensinens massa var alltså negativ! Min bil liksom tillverkar negativ massa. Den kanske rent utav är den negativa massans ursprung.
Det är fantastiskt tycker jag. Jag har alltid sagt att min bil är en rymdraket (om än en lite rostig) och här visar den prov på att den faktiskt har extraordinära krafter. Begreppet negativ massa förekommer i den teoretiska fysiken. Det är inga konstigheter alls egentlig. Det är bara att peta in ett minustecken framför m.
Men ingen har liksom kunnat presentera negativ massa annat än i teorin. Fram tills nu alltså. Jag har snart bevis på att negativ massa finns inte bara som en tes utan på riktigt. In real life som man säger nu för tiden. Närmare bestämt i min rymdrakets bensintank! Bilhandlaren i Brunflo kommer ångra sig bittert när han begriper vad han egentligen har sålt. Han trodde förmodligen att han lurade mig men ack så fel han hade. Detta är enastående! Fantastiskt! Revolutionerande! Detta år är året då jag blir berömda som Einstein 2. Eller förresten vem fan vill bli en tvåa? Jag gjorde misstaget att kalla en person (låt oss kalla honom Nisse) för "Nisse 2", helt enkelt för att det redan finns en Nisse i bekantskapskretsen. Nissekvoten kändes full. Men "Nisse 2" tyckte förstås att han var "Nisse 1". Han ville inte på några villor vara en 2:a. Ingen vill vara en 2.a. Inte heller jag. Alla nya Karinar som dyker upp får konsekvent heta K2, K3 osv. Så jag får helt enkelt bara vara mitt egna enastående jag: Karin Tysking den första. Ni kommer höra tals om henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar