Dåliga rim och hopp om livet

Nu var det hemskt länge sedan jag gjorde något blogginlägg. Men jag har skrivit. Jag har ett gäng utkast som aldrig tycks bli färdiga för jag kommer hela tiden på något nytt. Något som känns bättre och mer aktuellt. Den där hjärnan lugnar aldrig ned sig. Nya impulser, idéer och infall hela tiden. Den är svår att tygla min hjärna. Det är därför jag behöver en maskin som kan läsa mina tankar och skriva ned alla lysande idéer och texter och formuleringar som dyker upp hela tiden. För när jag ska skriva ned de där lysande idéerna, utkasten och formuleringarna har jag kommit på något annat och så där håller det på. Jag har en rad blogginlägg på gång hela tiden, men som sagt var, det kommer alltid något i mellan. Nu skulle jag göra något helt annat men det dök upp ett halvdåligt rim i huvudet som jag började rafsa ned istället. Så i väntan på att jag lyckas få färdigt de andra inläggen så får ni hålla till goda med detta. För övrigt så har jag en vag känsla av att det eventuellt finns hopp om livet och den här planeten. Men den lär inte hålla i sig länge. Känslan alltså. Det är nog bara för att kaffet var ovanligt gott idag. Ha en fin dag!

Det var så mycket jag skulle hinna
Jag skulle springa för att tiden vinna
Jag skulle hetsa ännu mera
För sakerna jag skulle göra blev bara flera
Jag skulle vara duktig och produktiv...
Jag skulle göra så mycket med mitt liv
Jag skulle göra allting dubbelt så fort
föra annars var jag bara en liten lort
Jag skulle bli allt det dära
och ändå ha tid med alla nära och kära
Jag skulle hålla allting i rörelse som en jonglör
Känn inte efter - bara kör
Men något kom i mellan alltihop
Det var som att jag hörde ett rop
Det var nog livet som skrek: Hallå!
Du lever nu - inte sen eller då
Så jag tog en kopp kaffe och tänkte till
Försökte komma på vad jag egentligen vill
Det tog några år och jag vet inte än
Bara det att det faktiskt finns tid även sen
Jag har bara en magisterexamen och inte två
och jag blev inte jordbruksminister vid 22
Men jag kanske duger ändå trots allt
Trots att livet ständigt duschar mig kallt
Fast jag då och då vill ge upp
när jag rannsakar mina brister med lupp
När livet känns som en Truman Show på liv och död
När jag inte hittar den där tråden som sägs vara röd
När jag bara vill lägga mig ned och dö
När jag känner mig värdelös och slö
Men så länge kaffet smakar gott ibland
och så länge det fortfarande går att knyta band
Så länge det finns medmänniskor som ler
Så länge de finns en och annan som ser
Så länge inte världen är helt fylld av galenpannor
Så länge jag inte ger mig själv för många bannor
Så länge jag då och då får se lite sol
Ska jag försöka vara cool